katnoks

Sådär ja. Nu kommer Signe i selen igen. Nytrimmad. Bara svansen kvar. Efter en sån upplevelse försvinner hon
ur hörhåll. Inte ens ordet GODIS SIGNE lockar fram henne. Nästa gång är det husses tur att stå för trimmningen.

Idag packade vi ryggsäcken för en lång skogspromenad. På dagens programet stod murklor till höstens älgfilé. Blodspår för att stimulera hjärnan, pastejsmörgås, kaffe och vatten  för att stimulera magen.  Spåret lagt nu var det Siggans tur! JÖSSES Spårselen har krymp där den har legat i byrån.... Måste vara fukten för inte är det väl så att....När vi satt bekvämt tillbakalutade mot stora tallen och fikade  kom vi (Signe och matte) fram till att husse får bara mer att tycka om, så enkelt är det och visst smakar det gott med fika ute i skogen. (Blir ingen bild idag).

Med hjälp av hönorna har Signe gjort ett nytt dike till sparrisen. Nåja sparris går ju att köpa och den vita soffkudden går att tvätta. Den som hon sover så sött på efter en dag i trädgårdslanden.

Där uppe sitter han. Ekorren, eller är det grannens katt. Förlåt grannen.

 
Vi har fortfarande svårt med sommartiden. Vi är helt enkelt en timme sena på morgonen. Minst. Även katten. Igår hade vi en hel dag. Först mer eller mindre ramlade Signe i ån. Bävern slog ilsket med svansen och försvann. Kvar var en snopen Signe i vattnet. Sedan blev det en hel dag i staden med lillmatte. De är tröttande och super intressant. Vilka dofter. Vilka promenader!!! Idag är det inte mycket turbo i Signe.

Sitter här på trappen i solen och bara njuter. Lärkan kvittrar så hon nästan tappar andan. Var en timme sena ut på promenad imorse pga sommartid men det gör ingenting. Hör att matte skramlar med mat byttan. Tagit ett glädje varv runt huset i väntan på maten motat bort lite änder i ån. Fällen väntar sedan i solen. Livet är härligt.

Idag fyller Signe år. Ska firas hela dagen. Börjades med gömma godis i stora eken på morgonpromenaden. GILLA. Få se vad husse kommer hem med. Tennis bollar kanske. De du brorsan...Grattis på dig oxå. Nu ska jag ligga i solen på trappen en stund och njuta.

Border billigt på blocket...Nejdå bara en kort stund. Nu sitter vi på trappen med kammen och försöker få bort alla prästlöss. Små avlånga frön med 2 hullingar och kardborrar. Finns gott om dom i sump marken runt fågelsjön. Just nu sitter dom på Siggan och på räven som kom smygande. Jocke gås gav hals och Signe gjorde grov jobbet. Luktar sump mark. Blir nog en dusch lite senare när vi är klara ute.

Signe är inte grå om nosen av ålder utan det är lera. Leriga hundar är lyckliga hundar hoppas jag, annars har vi snart en vårdeppression på Signe. Hon har knappt tid att äta. Det grävs bland grästuvorna och är det sork i alla tuvor måste vi nog snart vidta åtgärder. Inte nog med sork i tuvorna, det är någonting i stubben som fångar hennes intresse. Snart är stubben oxå uppgrävd. Undrar om det är en stubbmus.

Uj vad det är tråkigt att skåda fågel. Sitta stilla. De går dock att smyga bakom husse och i ett obevakat ögonblick ge gärnet....HÄRLIGT.

Om någon skulle stöta på en skalad tennisboll i Östersjön eller i Långhalsens vindlande vattendrag går det bra att skicka den till Signe. Signe äääälskar tennisbollar men dom ska vara skalade. Så när hon får en ny tennisboll, (vilket händer då och då eftersom hon kastar ner dom i ån), måste man sätta sig ner och plocka ludd när de skalas. Den där fuktiga skalade bollen blir lite kladdig och halkig och far ur Siggans mun med svung, vilket hon gillar. Så se upp nu är det 20-30 bollar på väg ut i Östersjön. Retur Signe? Tack på förhand/Signe

Husse och Signe jagar rapphöns. Inte med bössan utan med kameran. Siggan  har blivit en fena i att spåra rapphöna. Dom ligger där bland tuvorna. Nu är det så att husse får bara flyktbilder. Han påstår att hönsen är vackrast framifrån. Hmnnn ett problem att lösa. Signe gillar dom från alla håll men bäst är dom i flykt.

Vart i fridens dagar tog haren vägen??? Spåren bara försvann! Nu måste nosen vila och framför allt tinas. Rattmuff till matte och nosmuff till Signe

Idag fyller våran Rita Ritz Rockamore= Herta 16 år. De ska firas hela dagen. Många agility banor har vi hunnit med under årens lopp. Hon är den lydigaste hunden som passerat våra hjärtan. Numera är hennes hörsel borta och därmed alla komandon. Så nu får vi hålla reda på Herta istället för tvätom. Födelsedags tårta får vi fundera på då hon oxå är den kräsnaste hunden som passerat våra hjärtan. Ett kex utan smör skulle hon aldrig besvära sig att tugga. Vi njuter av att få ha Herta omkring oss med de aktningsvärda åldern.

Vi har en liten prossedur när vi ska ut genom dörren. Lillmatte tycker att Signe ska vänta på kommandot varsegod  innan hon går ut genom dörren. Så nu slår Siggan ner rumpan framför dörren. Hertan ska i sitt täcke mot kylan, katten som vägrar gå ut mer eller mindre kastas ut. Signe sitter kvar. Nu följer steg 2. Dörren öppnas och stängs med en kraftig smäll så att änder, fasan och haren hinner ta till flykten innan turbo Siggan kommer. Hertan lyfts ut och katten mer eller mindre klämmer sig in genom dörren. Nu är  det äntligen Siggans tur. Som en snö tornado ÄNTLIGEN. Varsegod. Hur många har en fasan på taknocken. Vi har!!!!!